Population 78.439
Din tidning om
Tyska
Tyska
Tyska är ett germanskt språk talat av omkring 120 miljoner människor, vilket gör det till Europas näst största språk (efter ryska) och det germanska språk med näst engelskan flest talare i världen. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har mer än de flesta andra germanska språk bevarat mycket av den urgermanska grammatiken, med exempelvis i större omfattning bibehållna kasusböjningar.
Etymologi
"Tyska" kommer av fornnordiska þýdisker, (kognat med tyska Deutsch ("tysk")), av forngermanska thioda, som betyder "folk", och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken, jmf poetiska "Svitjod", isländska Svíþjóð (Sverige), runsvenska "sveþiuþ" (Svea-Folk). Landet har sedan medeltiden fått benämningar av typen "daz tiutsche lant"/ "Dûtisklant" etc. = "Deutschland".
Ordförråd
Arvord och lånord
Arvorden härstammar från indoeuropeiska eller germanska språk. Till arvorden hör ord som zwei, Zaun, hundert, Liebe, Zahn och Vieh. Exempel på lånord från latin är Fenster, Wein, Straße, Ziegel och Rettich, medan Pfaffe och Kirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung är Biologie, Theologie, Mathematik och Arithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung är Bank, Bilanz och Melone. Från franska härstammar Garderobe, Toilette och galant.
De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis orden Bruch och Fraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. Medan Bruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammar Fraktur (liksom Fraktion och Fragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordet Joch och lånordet Yoga (från sanskrit).
Grammatik
Kasus
Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.
Genus
Det tyska språket har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus.
Verb
På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjekt-predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person pluralis.
Tempus
Det tyska språket har sex tempus: presens, preteritum, perfekt, pluskvamperfekt, futurum I och futurum II. Imperfekt och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade durativa verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat (mer perfekt) och skrivet (mer preteritum) språk.
Adjektiv
När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.
Substantiv
Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.
Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord med chen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord med ''e-''ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.
De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallat omljud (Umlaut) – jämför med svenskans ''land/länder eller bok/böcker.''
Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.
Artiklar
Tyska språket har två artiklar, bestämd och obestämd artikel. Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.
Bestämd artikel
Obestämd artikel
Pronomen
Pronomina böjs efter kasus, numerus och genus.
Relativa pronomina
Relativa pronomina kasusböjs i enlighet med deras roll i relativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efter korrelatet (ordet som relativpronomenet syftar på).
Personliga pronomina
Som artighetsform används tredje person pluralis till skillnad från andra person pluralis i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person pluralis och den vanliga formen av tredje person pluralis görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med versal begynnelsebokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket flitigare än i svenskan och bör alltid användas vid tilltal av äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig eller plumpt överfamiljär.
Precis som i svenskan så beror tredje person singularis på genus. I tabellen ovan anges maskulinum, neutrum och femininum.
Prepositioner
Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.
Ordföljd
I en huvudsats står det personböjda verbet på position två. Men i en bisats sätts det personböjda verbet i slutet av satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket karaktäristisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.
I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en för den moderne svensken ovan struktur.
Uttal
I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.
Den tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.
Vokaler
Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som ''omljud och sorteras som a'', o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss.
Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.
Diftonger
Det tyska språket har tre diftonger.
Konsonanter
Det tyska konsonantsystemet består av 25 fonem.
Övriga bokstäver
Särskilda bokstäverkombinationer
Stavning och skrivregler
Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.
Varianter och dialektuppdelning
Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket.
Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap, ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.
* jiddisch
* plattyska
* schweizertyska
Utbredning
Länder där tyska är huvudspråket
* Tyskland (75 300 000)
* Liechtenstein (29 000)
* Österrike (7 500 000)
* Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska; 4 640 000)
Andra länder där tyska är ett officiellt språk
(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
* Italien (regionalt i Sydtyrolen, tillsammans med italienska; 225 000)
* Belgien (tillsammans med franska och nederländska; 150 000)
* Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska; 10 900)
* Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska; 25 900)
I den gamla tyska kolonin Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk, det är dock fortfarande ett officiellt minioritetsspråk.
Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter
* Argentina
* Australien
* Brasilien
* Chile
* Estland
* Frankrike (Alsace)
* Kazakstan
* Lettland
* Litauen
* Moldavien
* Namibia (se vidare Tyska språket i Namibia)
* Nederländerna
* Paraguay
* Polen (Pommern, Ostpreussen)
* Rumänien (Transsylvanien)
* Ryssland
* Tjeckien
* Slovakien
* Ukraina
* Ungern
Länder med stora tyska immigrantgrupper
* USA
* Kanada
* Brasilien
Tyska som främmande språk
Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinska utbildningen och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med enförandet av enhetsskola (sedermera grundskola) 1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.
Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.
Internet
Enligt Global Reach (2004) är 6,9 % av internetanvändarna tyskspråkiga.Global Statistics, Global Reach. Internet Languages, NVTC. Enligt Netz-tipp (2002) är 7,7 % av webbsidorna skrivna på tyska,"Distribution of languages on the Internet" vilket gör det till det näst största i den europeiska språkgruppen. De rapporterar även att 12 % av Googles användare använder dess tyska gränssnitt.
Enligt både FUNREDESFunredes. (1998) och VilawebVilaweb. (2000) är tyska det tredje populäraste språket använt av webbsidor, efter engelska och japanska.
Se även
* Lista över falska vänner/Tyska
* Lista över mest talade språk
* Deitsch/Pennsylvaniatyska
Källor
Litteratur
* Kühn, Ingrid; Lehker, Marianne, Deutsch in Europa : Muttersprache und Fremdsprache, Frankfurt am Main 2002
* Rydén, Kerstin; Wengse, Ingemar; Wistam, Anne-Louise, Modern tysk grammatik, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2000
* Schunk, Gunther, Studienbuch zur Einführung in die deutsche Sprachwissenschaft : vom Laut zum Wort, Gunther Schunk, Würzburg 2002
Noter
Externa länkar
* Elchs svensk-tyska ordbok
Kategori:Tyska
Kategori:Germanska språk
Kategori:EU-språk
Kategori:Språk i Belgien
Kategori:Språk i Schweiz
Kategori:Språk i Tyskland
Kategori:Språk i Österrike
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
pcd:Alemant
af:Duits
als:Deutsche Sprache
am:ጀርመንኛ
an:Idioma alemán
ang:Þēodisc sprǣc
ar:لغة ألمانية
arc:ܠܫܢܐ ܓܪܡܢܝܐ
arz:المانى
ast:Idioma Alemán
ay:Aliman aru
az:Alman dili
ba:Герман теле
bar:Deitsche Sprach
bat-smg:Vuokītiū kalba
bcl:Aleman
be:Нямецкая мова
be-x-old:Нямецкая мова
bg:Немски език
bn:জার্মান ভাষা
bpy:জার্মান ঠার
br:Alamaneg
bs:Njemački jezik
ca:Alemany
cdo:Dáik-ngṳ̄
ceb:Inaleman
chr:ᎠᏛᏥ
co:Lingua tedesca
crh:Alman tili
cs:Němčina
cu:Нѣ́мьчьскъ ѩꙁꙑ́къ
cv:Нимĕç чĕлхи
cy:Almaeneg
da:Tysk (sprog)
de:Deutsche Sprache
diq:Almanki
dsb:Nimšćina
dv:އަލްމާނީ
el:Γερμανική γλώσσα
eml:Tedèsch
en:German language
eo:Germana lingvo
es:Idioma alemán
et:Saksa keel
eu:Aleman
ext:Luenga alemana
fa:زبان آلمانی
fi:Saksan kieli
fiu-vro:S'aksa kiil
fo:Týskt (mál)
fr:Allemand
frp:Alemand
fur:Lenghe todescje
fy:Dútsk
ga:An Ghearmáinis
gan:德語
gd:Gearmailtis
gl:Lingua alemá
gv:Germaanish
hak:Tet-ngî
he:גרמנית
hi:जर्मन भाषा
hif:German bhasa
hr:Njemački jezik
hsb:Němska rěč
ht:Alman
hu:Német nyelv
hy:Գերմաներեն
ia:Lingua german
id:Bahasa Jerman
ie:German
ilo:Pagsasao nga Aleman
io:Germaniana linguo
is:Þýska
it:Lingua tedesca
ja:ドイツ語
jbo:dotybau
jv:Basa Jerman
ka:გერმანული ენა
kg:Kidoitce
kl:Tyskisut
kn:ಜರ್ಮನ್ ಭಾಷೆ
ko:독일어
ksh:Dütsche Sprooch
ku:Zimanê almanî
kw:Almaynek
ky:Немис тили
la:Lingua Theodisca
lad:Lingua alemana
lb:Däitsch
li:Duits
lij:Lengua tedesca
lmo:Lengua Tudesca
ln:Lialémani
lt:Vokiečių kalba
lv:Vācu valoda
mdf:Германонь кяль
mg:Fiteny alemana
mhr:Немыч йылме
mi:Reo Tiamana
mk:Германски јазик
ml:ജർമ്മൻ ഭാഷ
mn:Герман хэл
mr:जर्मन भाषा
ms:Bahasa Jerman
mwl:Lhéngua almana
mzn:آلمانی زبون
nah:Teutontlahtōlli
nap:Lengua germanese
nds:Düütsche Spraak
nds-nl:Duuts
new:जर्मन भाषा
nl:Duits
nn:Tysk språk
no:Tysk
nov:Germanum
nrm:Allemaund
nv:Bééshbichʼahii bizaad
oc:Alemand
os:Немыцаг æвзаг
pa:ਜਰਮਨ ਭਾਸ਼ਾ
pap:Idioma alemán
pdc:Modern Hochdeitsch
pih:Doichland laenghwij
pl:Język niemiecki
pms:Lenga tedësca
pnb:جرمن
ps:الماني
pt:Língua alemã
qu:Aliman simi
rm:Lingua tudestga
ro:Limba germană
ru:Немецкий язык
rw:Ikidage
sc:Limba tedesca
scn:Lingua tudisca
sco:German leid
se:Duiskkagiella
sh:Nemački jezik
simple:German language
sk:Nemčina
sl:Nemščina
sm:Fa'asiamani
sq:Gjuha gjermane
sr:Немачки језик
ss:SíJalimáne
st:Se-jeremane
stq:Düütsk
sw:Kijerumani
szl:Mjymjecko godka
ta:இடாய்ச்சு மொழி
te:జర్మన్ భాష
tet:Lia-alemaun
tg:Забони олмонӣ
th:ภาษาเยอรมัน
tk:Nemes dili
tl:Wikang Aleman
tpi:Tok Siamani
tr:Almanca
tt:Alman tele
ty:Reo Heremani
ug:نېمىس تىلى
uk:Німецька мова
ur:جرمن زبان
vec:Łéngua todésca
vi:Tiếng Đức
vls:Duuts (toale)
vo:Deutänapük
wa:Almand
war:Inaleman
wuu:德语
xal:Немшн келн
xh:IsiJamani
yi:דייטשיש
yo:Èdè Jẹ́mánì
zea:Duuts
zh:德语
zh-classical:德語
zh-min-nan:Tek-gí
zh-yue:德文
zu:IsiJalimani
Etymologi
"Tyska" kommer av fornnordiska þýdisker, (kognat med tyska Deutsch ("tysk")), av forngermanska thioda, som betyder "folk", och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken, jmf poetiska "Svitjod", isländska Svíþjóð (Sverige), runsvenska "sveþiuþ" (Svea-Folk). Landet har sedan medeltiden fått benämningar av typen "daz tiutsche lant"/ "Dûtisklant" etc. = "Deutschland".
Ordförråd
Arvord och lånord
Arvorden härstammar från indoeuropeiska eller germanska språk. Till arvorden hör ord som zwei, Zaun, hundert, Liebe, Zahn och Vieh. Exempel på lånord från latin är Fenster, Wein, Straße, Ziegel och Rettich, medan Pfaffe och Kirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung är Biologie, Theologie, Mathematik och Arithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung är Bank, Bilanz och Melone. Från franska härstammar Garderobe, Toilette och galant.
De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis orden Bruch och Fraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. Medan Bruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammar Fraktur (liksom Fraktion och Fragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordet Joch och lånordet Yoga (från sanskrit).
Grammatik
Kasus
Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.
Genus
Det tyska språket har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus.
Verb
På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjekt-predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person pluralis.
Tempus
Det tyska språket har sex tempus: presens, preteritum, perfekt, pluskvamperfekt, futurum I och futurum II. Imperfekt och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade durativa verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat (mer perfekt) och skrivet (mer preteritum) språk.
Adjektiv
När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.
Substantiv
Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.
Substantivets genus kan generellt sett inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (exempel: ord med chen-ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (exempel: ord med ''e-''ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.
De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä, O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallat omljud (Umlaut) – jämför med svenskans ''land/länder eller bok/böcker.''
Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.
Artiklar
Tyska språket har två artiklar, bestämd och obestämd artikel. Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.
Bestämd artikel
Obestämd artikel
Pronomen
Pronomina böjs efter kasus, numerus och genus.
Relativa pronomina
Relativa pronomina kasusböjs i enlighet med deras roll i relativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efter korrelatet (ordet som relativpronomenet syftar på).
Personliga pronomina
Som artighetsform används tredje person pluralis till skillnad från andra person pluralis i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person pluralis och den vanliga formen av tredje person pluralis görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med versal begynnelsebokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket flitigare än i svenskan och bör alltid användas vid tilltal av äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig eller plumpt överfamiljär.
Precis som i svenskan så beror tredje person singularis på genus. I tabellen ovan anges maskulinum, neutrum och femininum.
Prepositioner
Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.
Ordföljd
I en huvudsats står det personböjda verbet på position två. Men i en bisats sätts det personböjda verbet i slutet av satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket karaktäristisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.
I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en för den moderne svensken ovan struktur.
Uttal
I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.
Den tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.
Vokaler
Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som ''omljud och sorteras som a'', o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss.
Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.
Diftonger
Det tyska språket har tre diftonger.
Konsonanter
Det tyska konsonantsystemet består av 25 fonem.
Övriga bokstäver
Särskilda bokstäverkombinationer
Stavning och skrivregler
Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.
Varianter och dialektuppdelning
Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket.
Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap, ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.
* jiddisch
* plattyska
* schweizertyska
Utbredning
Länder där tyska är huvudspråket
* Tyskland (75 300 000)
* Liechtenstein (29 000)
* Österrike (7 500 000)
* Schweiz (tillsammans med franska, italienska och rätoromanska; 4 640 000)
Andra länder där tyska är ett officiellt språk
(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)
* Italien (regionalt i Sydtyrolen, tillsammans med italienska; 225 000)
* Belgien (tillsammans med franska och nederländska; 150 000)
* Luxemburg (tillsammans med franska och luxemburgiska; 10 900)
* Danmark (i Sönderjylland tillsammans med danska; 25 900)
I den gamla tyska kolonin Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk, det är dock fortfarande ett officiellt minioritetsspråk.
Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter
* Argentina
* Australien
* Brasilien
* Chile
* Estland
* Frankrike (Alsace)
* Kazakstan
* Lettland
* Litauen
* Moldavien
* Namibia (se vidare Tyska språket i Namibia)
* Nederländerna
* Paraguay
* Polen (Pommern, Ostpreussen)
* Rumänien (Transsylvanien)
* Ryssland
* Tjeckien
* Slovakien
* Ukraina
* Ungern
Länder med stora tyska immigrantgrupper
* USA
* Kanada
* Brasilien
Tyska som främmande språk
Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinska utbildningen och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med enförandet av enhetsskola (sedermera grundskola) 1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.
Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.
Internet
Enligt Global Reach (2004) är 6,9 % av internetanvändarna tyskspråkiga.Global Statistics, Global Reach. Internet Languages, NVTC. Enligt Netz-tipp (2002) är 7,7 % av webbsidorna skrivna på tyska,"Distribution of languages on the Internet" vilket gör det till det näst största i den europeiska språkgruppen. De rapporterar även att 12 % av Googles användare använder dess tyska gränssnitt.
Enligt både FUNREDESFunredes. (1998) och VilawebVilaweb. (2000) är tyska det tredje populäraste språket använt av webbsidor, efter engelska och japanska.
Se även
* Lista över falska vänner/Tyska
* Lista över mest talade språk
* Deitsch/Pennsylvaniatyska
Källor
Litteratur
* Kühn, Ingrid; Lehker, Marianne, Deutsch in Europa : Muttersprache und Fremdsprache, Frankfurt am Main 2002
* Rydén, Kerstin; Wengse, Ingemar; Wistam, Anne-Louise, Modern tysk grammatik, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2000
* Schunk, Gunther, Studienbuch zur Einführung in die deutsche Sprachwissenschaft : vom Laut zum Wort, Gunther Schunk, Würzburg 2002
Noter
Externa länkar
* Elchs svensk-tyska ordbok
Kategori:Tyska
Kategori:Germanska språk
Kategori:EU-språk
Kategori:Språk i Belgien
Kategori:Språk i Schweiz
Kategori:Språk i Tyskland
Kategori:Språk i Österrike
Kategori:Wikipedia:Basartiklar
pcd:Alemant
af:Duits
als:Deutsche Sprache
am:ጀርመንኛ
an:Idioma alemán
ang:Þēodisc sprǣc
ar:لغة ألمانية
arc:ܠܫܢܐ ܓܪܡܢܝܐ
arz:المانى
ast:Idioma Alemán
ay:Aliman aru
az:Alman dili
ba:Герман теле
bar:Deitsche Sprach
bat-smg:Vuokītiū kalba
bcl:Aleman
be:Нямецкая мова
be-x-old:Нямецкая мова
bg:Немски език
bn:জার্মান ভাষা
bpy:জার্মান ঠার
br:Alamaneg
bs:Njemački jezik
ca:Alemany
cdo:Dáik-ngṳ̄
ceb:Inaleman
chr:ᎠᏛᏥ
co:Lingua tedesca
crh:Alman tili
cs:Němčina
cu:Нѣ́мьчьскъ ѩꙁꙑ́къ
cv:Нимĕç чĕлхи
cy:Almaeneg
da:Tysk (sprog)
de:Deutsche Sprache
diq:Almanki
dsb:Nimšćina
dv:އަލްމާނީ
el:Γερμανική γλώσσα
eml:Tedèsch
en:German language
eo:Germana lingvo
es:Idioma alemán
et:Saksa keel
eu:Aleman
ext:Luenga alemana
fa:زبان آلمانی
fi:Saksan kieli
fiu-vro:S'aksa kiil
fo:Týskt (mál)
fr:Allemand
frp:Alemand
fur:Lenghe todescje
fy:Dútsk
ga:An Ghearmáinis
gan:德語
gd:Gearmailtis
gl:Lingua alemá
gv:Germaanish
hak:Tet-ngî
he:גרמנית
hi:जर्मन भाषा
hif:German bhasa
hr:Njemački jezik
hsb:Němska rěč
ht:Alman
hu:Német nyelv
hy:Գերմաներեն
ia:Lingua german
id:Bahasa Jerman
ie:German
ilo:Pagsasao nga Aleman
io:Germaniana linguo
is:Þýska
it:Lingua tedesca
ja:ドイツ語
jbo:dotybau
jv:Basa Jerman
ka:გერმანული ენა
kg:Kidoitce
kl:Tyskisut
kn:ಜರ್ಮನ್ ಭಾಷೆ
ko:독일어
ksh:Dütsche Sprooch
ku:Zimanê almanî
kw:Almaynek
ky:Немис тили
la:Lingua Theodisca
lad:Lingua alemana
lb:Däitsch
li:Duits
lij:Lengua tedesca
lmo:Lengua Tudesca
ln:Lialémani
lt:Vokiečių kalba
lv:Vācu valoda
mdf:Германонь кяль
mg:Fiteny alemana
mhr:Немыч йылме
mi:Reo Tiamana
mk:Германски јазик
ml:ജർമ്മൻ ഭാഷ
mn:Герман хэл
mr:जर्मन भाषा
ms:Bahasa Jerman
mwl:Lhéngua almana
mzn:آلمانی زبون
nah:Teutontlahtōlli
nap:Lengua germanese
nds:Düütsche Spraak
nds-nl:Duuts
new:जर्मन भाषा
nl:Duits
nn:Tysk språk
no:Tysk
nov:Germanum
nrm:Allemaund
nv:Bééshbichʼahii bizaad
oc:Alemand
os:Немыцаг æвзаг
pa:ਜਰਮਨ ਭਾਸ਼ਾ
pap:Idioma alemán
pdc:Modern Hochdeitsch
pih:Doichland laenghwij
pl:Język niemiecki
pms:Lenga tedësca
pnb:جرمن
ps:الماني
pt:Língua alemã
qu:Aliman simi
rm:Lingua tudestga
ro:Limba germană
ru:Немецкий язык
rw:Ikidage
sc:Limba tedesca
scn:Lingua tudisca
sco:German leid
se:Duiskkagiella
sh:Nemački jezik
simple:German language
sk:Nemčina
sl:Nemščina
sm:Fa'asiamani
sq:Gjuha gjermane
sr:Немачки језик
ss:SíJalimáne
st:Se-jeremane
stq:Düütsk
sw:Kijerumani
szl:Mjymjecko godka
ta:இடாய்ச்சு மொழி
te:జర్మన్ భాష
tet:Lia-alemaun
tg:Забони олмонӣ
th:ภาษาเยอรมัน
tk:Nemes dili
tl:Wikang Aleman
tpi:Tok Siamani
tr:Almanca
tt:Alman tele
ty:Reo Heremani
ug:نېمىس تىلى
uk:Німецька мова
ur:جرمن زبان
vec:Łéngua todésca
vi:Tiếng Đức
vls:Duuts (toale)
vo:Deutänapük
wa:Almand
war:Inaleman
wuu:德语
xal:Немшн келн
xh:IsiJamani
yi:דייטשיש
yo:Èdè Jẹ́mánì
zea:Duuts
zh:德语
zh-classical:德語
zh-min-nan:Tek-gí
zh-yue:德文
zu:IsiJalimani
Ryska mästarna Rubin Kazan tar emot tyska mästarna Wolfsburg i ett kyligt Tatarstan. Det är åttondelsfinal i Europa League... 
SvenskaFans · igår
SvenskaFans · igårDen nya konstellationen Stiliom har tecknat exklusivt avtal för den svenska marknaden med den tyska producenten av lek-... 
MyNewsdesk · i förrgår
MyNewsdesk · i förrgår
Den tyska fälttävlansryttaren Ingrid Klimke och hennes sambo Andreas Buscaker fick i måndags 8 mars en dotter, 52 centimeter lång och 2580 gram... Hästmagazinet · i förrgår
Hästmagazinet · i förrgårMinns du den kultklassiska turbaserade rollspelsserien Jagged Alliance? Det senaste spelet må ha kommit under förra årtusendet, men det har inte hindrat seriens... FZ · i förrgår
FZ · i förrgår